158
Alelyckans värmeverk

Vi är ute och lägger lock. Ett brunnslock med poesi. Det råkar vara min dikt. Ett av
etthundratrettiotre lock. Idag skall vi lägga tre stycken. 
Det första lägger vi på Opaltorget, det andra på Vårväderstorget och det tredje här. Vid
ingången till Alelyckans värmeverk.

På ett lock, som ändå skall gjutas, ett lock som behövs för att allt skall fungera, påstår man
att också poesin behövs. Det är bra. Som en överraskning, en självklar överraskning på ett
lock till underjorden. Inget påtvingat. Den som upptäcker, upptäcker. Den som går förbi, går
förbi. Den som läser, läser.
Poesi gjutet i järn. Texten i det tunga, solida, som skall tåla hundra år av träskor, mopeder,
lastbilar och sandaletter. En röst mitt i samhället. Ett motstånd i sig.

Det är sol. Det är Seke, Simon, Jens, Driften, Magnus och Lasse. Och jag.
Och strax innan tredje locket är lagt, strömmar personalen ut. 
Vi pratar poesi, lock och väder.

Jag läser dikten på locket:

Fakta

Vi har fyra
fyra årstider
fyra sädesslag
havre korn råg ris  
fyra väderstreck
fyra gator hamngator
fyra försök
fyra fingrar på varje hand
fyra element
jord eld pöl sky fall
det skall ingen komma och ta ifrån oss

Champange och tårta på den nybyggda terassen.
En dikt på ett lock. På denna plats, på ytterligare hundra platser. En dikt som skall hålla i
hundra år.

Och nästa år. Ny poet. Ny dikt. Nya lock. Nytt väder. Nya platser.