385
Konstepidemin

Här har något pågått.
En epidemi.
Hostande rasslande barn.
Överläkare i vitt.
Oroliga irrande föräldrar.
Lågt flygande korpar.

Här pågår något.
Konstnärer.
Då och då går de ut.
Med ett partitur, en urna, en utställning, ett broderi,
en roman, en enaktare, ett smycke av glas och bakelit.
Det är då frågorna haglar:
Har de lyckats? Är det friskvård? Är det skoj?
Det är då de försvinner, går in igen.
In i begränsningen.
Där allt är möjligt.

Där går han, med en kopparplåt under armen.
Brukar inte hon cykla?
Det lyser snett över.
Det snöar på den svarta trähästen.
Det spelas trombon under taket.
Det pågår.

En dag utan möjlighet att vara i ateljén är en förlorad dag.
För kanske hade något skett.  
En tidskrävande, icke lönsam rörelse hade i vilket fall som helst pågått.
En motståndshandling i sig.
Något icke förhandlingsbart.