387
Fiskebäcks vale
Det tror man inte. Att här ligger en skog. Att Fiskebäck har en skog.
Damen med stavar säger att när hon brukar berätta på jobbet att hon varit ute och gått i
skogen, då brukar arbetskamraterna stå som holkar. Förvånade mesar i holkar.
-Det finns väl ingen skog i Fiskebäck?
I skogen finns rododendron. Stigar. Sopade hällar. Tallar. En stig till en tall. En flaggstång.
Allt talar för att det en gång legat hus här.
Flera hus.
Någon form av allmänna hus gissar du. Jag tror stort vräkigt hus.
Du hade rätt.
En grönklädd vandrare, kanhända en Skogsmulle, dyker upp från ingenstans, berättar att här
låg en scoutstuga. Två scoutstugor.
Som holkar. Två förvånade mesar i holkar. Det trodde vi inte. Att det fanns scouter i
Fiskebäck. Att det finns scouter i Fiskebäck. Det gör det inte heller. Inte nu längre.
Egentligen vet vi ingenting om den saken.
Vi vet att det är ordning och reda.
Kanske för mycket.
Oftast för mycket.
Det tror man inte. Att här ligger en skog. Med så mycket ordning och reda.
-Man kan gå till havet. Hur man än går, kommer man till havet. Många stigar, ingen ordning,
säger Mulle.
Detta ger oss kraft, att inte alltid vara redo, endast vara här.